bymuseet i bergen museene | lepramuseet

Welhavens beskrivelse (1816)

I 1816 fikk hospitalsprest Johan Ernst Welhaven publisert en artikkel i et svensk legetidsskrift. Rapporten omhandler Welhavens iakttagelser av sykdommen og forholdene ved St. Jørgens Hospital, og det fortelles om uhensiktsmessige bygninger og pasienter som manglet både mat og pleie. Året etter ble det vedtatt at hospitalet skulle få en egen legepost, at bemanningen skulle økes og at pasientene skulle få gratis medisiner.


BESKRIFNING ÖFVER DE SPETÄLSKE
I S:T JÖRGENS HOSPITAL
I STADEN BERGEN I NORRIGE.

AF

JOHAN ERNST WELHAVEN,
Prest vid Indrättningen.

Ibland de många och olika sjukdomar, hvarunder den lidande menskligheten suckar, gifves knappt någon mera grym och plågande, än spetälskan. Icke utan fasa kan den i sina stigande grader betraktas, äfven af den flygtiga åskådaen; den mer noggranna observatorn ser den med tårfull blick, hjertats djupaste ängslan afbryter hans uppmärksamhet, och tungsinnt går menniskovännen bort ifrån sin lefvande döde broder. Och denne sjukdom, hvilken lik den frätande masken, som förtär den frodigaste planta, äter sig in uti kroppen og präglar lefvande mennsikor med föruttnelsens mörka drag, har tillika på menniskans öfriga välbestånd en grym inflytelse. Den upphäfver de vackraste förbindelser i menniskosamfundet, stöter mannen ut ifrån sin verkningskrets, sönderrifver vänskapets ömaste band, skiljer hustru från man, föräldrar från barn; lik den österlåandska spetälskan, gör den menniskan oren; den fordom gode, behaglige og trogne grannen blir, såsom spetälsk, olidelig i sitt fredliga granskap; förgäfves söker han i eget bo den fristad, som lagarne neka honom, och i kyrka, så väl som i hans hus blir hans umgänge motbjudande. Kanske har fördomen mycket bidragit till dette den spetälskes store missöde, då man med skäl kan påstå, att sjukdomen blott genom den närmaste sammanlefnad är och blifver smittande; likväl kan det icke nekas, att sjukdomens otäcka yttringar lätt uppväcka vämjelse och misshag i hvart och ett sällskapligt förhållande. Länge har väl den uplyste och erfarne Läkaren rigtat sin uppmärksamhet på detta, likaså vigtiga, som bedrófliga föremål; men ännu är man, som jag tror, oviss om dess uppkomst, och med visshet vet jag, att alla försök, att hämma och utrota denna sjukdom, hittils hafva varit aldeles fruktlösa, äfven någon gång skadliga för den sjuke.

För de af denna sjukdom lidande menniskor är et hus inrättadt i Bergen, S:t Jörgens Hospital kalladt, hvaruti, efter vederbörande Presters attest och igenom Stiftsöfverheten, de spetälske af både könen intagas ifrån staden och landet, när de, besigtigade af Stads-Physicus, befinnas vara behäftade med sjukdomen, utan afseende på stand, ålder eller villkor. Likväl läter det kunna bevisas, att de förmögnare af Landallmogen på flere ställen undandöljas, och blifva underhällne och skötte af deres anhöriga hemma, dock, som det säges, särskildt ifrån det öfriga husfolket. Såsom Prest vid Hospitalet snart 15 år, har jag erfarit, att de fleste inkomne sjuke varit af ringa villkor, husmän, strandsittare och inhyseshjon, stundom så utfattige, att de icke haft ett ylletäcke med sig vid intagandet, och många af dem icke de nödvändigaste kläder att skyla sig med.

Hos desse eländige männsikor har sjukdomen varit i olika grader och af mycket föränderligt utseende; hos flere verkeligen spetälske med högst olika kännetecken, men som alltid äro utmärkte och otvifvelaktige för den, som är bekant med sjukdomen. Jag vil här anföra några sådana kännetecken.

Spetälskan visar sig hos somliga i större och mindre violet-röda knölar, hvilka äro i olika mängd; se figurerna A. G. H. O. R. S. X. Z. Dessa knölar gå efter ett eller flere år, stundom inom kortare tid, äfven till rundt omkring sig frätande sår, hvilka icke låta sig läkas med de för sår vanligt tjenlige läkemedel, utan blifva skarpa og hetsiga vid kanterna och utvidga sig efter hand, fastän de synas läkas midtuti, ja, betäckta ibland ansigtet med en stygg skorpa, liknande dem, som naturlige tätsittande koppor efterlemna; se figurerna E. M. Q. T. U.

Hos somliga visar sig sjukdomen blott i blå eller mörkröda fläckar i ansigtet och på kroppen; men för bröstet deremot fornimmes en heshet, som gör andedrägten korrt og uttalet nästan obegripligt. Hos desse, som väl icke hafva så plågande känslor af sår, som de förenämnde, är likväl sjukdomen mycket svår och stundom hastigt dödande, då dessa, likasom qväfvas af ett segt slem, som omgifver de invertes delarne, tilstoppar luftröret, betager dem andedrägten och förorsakar en torr hosta, hvilken i sina utbrott uppväcker hos den lidande en grym ansträngning. Många af dem med bölder og sår besvärade hafva denne qväfning gemensamt med de blå och rödfläckige, då halsen och tungan på desse uslingar ibland äro, så langt som synas kan, uppfyllde med blemor, hvilka, liksom stora och små vaxpärlor, gå ned igenom strupen, och troligen likaledes omgifva lungan med flere invertes delar; se figurerna L. P. Z. Bönderna kalla denne qvefvande heshet: kiöve. (Hos oss: kofvet.)

Hos en del spetälska visar sig sjukdomen i ett brunagtigt skrumpet utseende, som framställar unga mennsikan som en stygg, skrynklig gubbe, se figuren C., hvilka svulnader medföra en olidelig klåda, samt efter hand gå öfver till smärtande sår, hvaraf man ser en början på figuren D. Desse uslingar hafva dessutom sår på fötterna.

Ibland inkomma några på Hospitalet, som ha likasom allmännelig skabb, hvilken plägar vara gängse ibland Bondfolket, men som hos den spetälske skabbige snart fördjupar sig i sår och visar sig med en i kroppen rotfästad sjukdom af elak art, som utbreder sig och liknar de öfriga lidandes bölder.

Somlige spetälske hafva en böldfri kropp, hos hvilka spetälskans kännetecken likväl äro otvivelaktige; desse ha alltid en tjock, vattenaktig, glänsande vätska i ögonen, hvarmed följer en ful rödnad under ögonlocken, som förorsakar en olidelig svida, i synnerhet vid solsken och sommarhettan; se figurerna I. K. N. E. Håren i ögonbrynen pläga hos desse, likasom hos de öfrige spetälske, snart falla bort, och i lemmar och leder kännes en besynnerlig lamhet, som liknar den efter apoplexi, samt mycken plåga inuti benen.

Under spetälskan blifva många aldeles blinde, då en tjock hinna, medelst de skarpa och slemaktiga vätskorna, drager sig öfver ögat, se fig. W.; några få den så kallade fläcken på ögat, se fig. H.; och åter hos andra svullna ögonen, se fig. R. Det är tillika icke sällsynt, att de mindre benen af fingrar och tåer falla borrt hos många i denna frätande sjukdom, hvilken likasom gnager och tärer den olyckliga intill märg och ben; se figurerna K. L. N. V.W. Y. Æ.

Hos somliga utmärker sig sjukdomen tydeligen i fötterna, hvilke äro oformlige, sneda och vanföre, och likna mycket Elefantens, afrundade vid tåerna, så att desse knappt synas; sådane sjuke ha en besynnerlig matt, tung och stötande gång, som tillika röjer en viss lamhet i knänen, hvilken också hos någon märkes i händer och fingrar. För öfrigt gifves det ibland desse menniskor sådane, som ha ett friskt och godt utseende; se fig. V. W.

En del af Stiftelsens sjuka medlemmar synes vid första ögonkastet vara aldeles friska, och likväl ha de på bröst, rygg, lår och fötter kräftagtiga sår, som hos några ha angripit en stor del af kroppen. Af dem, som ha sådane elakartade sår på fötterna, synes en gammel man, figuren B. Om detta verkligen är spetälska, kan jag ej bedöma; emedleritd hafva flere dylika obotliga inkommit i Stiftelsen både från Staden och landet, af hvilka likväl de fleste nu äro afsomnade.

Af sådana på olike sätt lidande menniskor, befinnes för närvarande (förmodeligen början af 1816) ett antal af 66 personer i S:j Jörgens Hospitals Sjukstuga.

Framställer man frågan om orsaken till denna gräseliga sjukdom, så lärer den väl nu, så väl som tillförene, blott ofullständigt kunna besvaras. Man har i lång tid yttrat åtskilliga gissningar, hvilka man till en stor del byggt på, efter utseende, rimliga grunder. Man har i synnerhet hänvisat til Böndernas vanliga lefnadssätt, deras klädsel, mat, boningsrum och kroppsskötsel, och man har häruti visserligen uppdagat flere stora afvikelser från de allmänneliga sundhets-reglorne, och i anledning deraf antagit orsaken till denna sjukdom, hvars naturliga mor synes vara oordentlighet. Dels har man velat utleta dess uprinnelse från klimatet, ifrån de på vissa tider ur jorden uppstigande osunda dunster, ifrån dimma och fuktighet, i synnerhet vid hafskanten, hvilken likasom följer hafsbonden in uti hans rökstuga, och förvandlas till smitta i de otorkade kläder, som han, aldeles liknöjd om sin helsa, ånyo påkläder sig. Denna mening hyste fordom Stads-Physicus i Bergen, Justitiæ-Rådet Byckner, en på sin tid väl känd, upplyst och erfaren Läkare. (Se Friman om Hospitalet, i hans utgifne Stiftelsers- och Gåfvobref.)

Jag har i min embetstid, med all möjlig uppmärksamhet och de noggrannaste undersökningar, icke hittils kunnat upptäcka orsakerna till sjukdomen, oaktadt jag flere gånger i veckan besöker Inrättningen och underrättar mig om så väl hvar och en persons, som dess anhöriges tillstånd. Många af dessa olyckliga veta ingen skälig orsak att angifva till deras sjukdom; så mycket är emellertid bevist:

Att spetälskan stundom fortplantas ifrån föräldrar på deras barn, i synnerhet på moderens sida. Såledea äro många barn inkomne i Hospitalet tillika med deres föräldrar, några också före, andra kortare eller längre tid efter dem. Nyligen inkom en flicka, 8 år gammal och mycket spetälsk, hvars mor under sjukdomens högsta elände dog där den 13 Jan. 1815, hvilket barn dog strax efter inkomsten; och ännu lefver där en flicka, 18 år gammal, ifrån Fanö socken, se fig. T., hvilken inbragtes som litet barn strax efter fadrens död i Hospitalet. Denna flicka, aldeles lik sin far till ansigtet, liknar honom också besynnerligen med bölder och sår i ansigtet och på kroppen. Utom denna flicka finnes en gosse, 15 år gammal, från Sogndals socken, se fig. F., hos hvilken spetälskan tydligen har yttrat sig. Denne inkom på samma gång i sjukstugan med sin högst spetälska far, se fig. E.

Spetälskan kan också fortplantas igenom samlag. Ett sådant bevis har man för närvarande i Stiftelsen på en hustru från Kinds socken, se fig. Æ. Denna hustrus man dödde där, övferhöljd af sårnader, och, jemte den högst spetälska mannen, blef hon, tillika med ett litet flickbarn, 6 år gammalt, inbragt i Hospitalet, mäst för den misstanka man fattat till deres förbindelse med den omkligt sjuka mannen, fastän man på modren såg litet och på dottren platt intet tecken till sjukdomen. Under hustruns vistande i Hospitalet har smittan tilltagit och visar sig med blå och rödaktiga fläckar, röda rinnande ögon, och djupa sår på händer och fötter, igenom hvilka stundom små benbitar utfalla. Hon påstår sig före ägtenskapet aldeles icke känt till spetälskan. Barnet deremot, som blef confirmeradt i Stiftelsen, njuter fullkomlig helsa, har en stark väl danad kropp och vackert utseende, hvarföre det, på hennes begäran, blef beslutad för 5 år sedan, att utsläppa henne från Hospitalet. Hon kom derefter i tjenst i Staden, har uppfört sig väl, och tjener ännu i ett agtningsvärdt hus. Efter modrens påstående, skall likväl mannen icke ha varit spetälsk, då denne dottren blef aflad, men sjukdomens kännetecken hos honom först visat sig året derefter. Hos denne Fru, som dog under de största plågor, på hvars kropp knappt var en sårfri fläck, hvars kött var nästan borrtfrätt på fingrar och tåer, hvars tunga och hals voro besådde med bölder, gjorde jag denne besynnerlige upptäckt: En morgon, då jag som Prest kom till den lidandes säng, fann jag ett gråtande fruntimer; jag efterfrågade genast orsaken till hennes bedröfvelse, hvilken jag i alle fall fann billig vid blotte åsynen af den plågade mannen; men huru stor blef icke min förundran, da hon sade: Han är min bror. Vi voro 6 syskon, fortfor hon; denna högst spetälske man är den yngste af oss, och de 6 äldre äro alla rena. Förvånad efterfrågade jag hans föräldrars tillstånd, och den öfriga slägtens. Våra föräldrar, svarade hon, voro friska, och blott långt upp i vår slägt vet man med visshet, att vår farfars moster skall ha varit lika så svårt spetälsk som denne min eländige bror. Huru sjukdomen igenom desse slägtskapsgrader nedstigit till denne man, kan man icke begripa; likväl synes häraf, att den varit i slägten. Den högst spetälska flickan, hvars bild syns fig. Q., är icke heller född af spetälska föräldrar, men hennes mormors mor har varit mycket spetälsk. Denna flicka inkom i Hospitalet 1811, tillika med en spetälsk syster, som nyligen aflidit; hos den andra systern, som är gift på landet och har 5 små barn, har spetälskan nyligen börjat vise sig. De 2:ne syskonen, figurerna L. och M., ha likaledes friska föräldrar, som ännu lefva, och desse kunna aldeles icke förklara orsaken till deras barns sjukdom. Flickan, som blott är 12 år gammal, har redan varit 2 år spetälsk, och synes på henne, förutan en stor böld öfver högra öget, tillika en hornaktig utväxt på nedra läppen, som liknar en tuppsporre; på kroppen är hon mycket sår och usel. Likasom desse högst spetälske äro födde af friska föräldrar, så mins jag, att en hustru från Mangers Socken införde i Hospitalet 3 fullväxte barn, en dotter och två söner, hvilka hade varit likaså ordentliga menniskor i födselsorten, som de voro fromma, skickliga och arbetsamma i Hospitalet. De dogo där, den ena efter den andra, i ett högst eländigt tillstånd, blinde och mycket böldfulle, men deras bägge gamla föräldrar voro fullkomligen friska, så väl som deras öfriga syskon. Ett ogift fruntimmer från samma socken, som förnärvarande är ibland de sjuka på Hospitalet, har nyligen berättat mig att hennes syster, som dog uti Inrättningen i 1789, aflade 3 barn i sitt friska tillstånd med sin likaledes friska och raska man, och att dessa tre barn blevfo alla spetälske och dogo här på Hospitalet; men det fjerde barnet, som hon aflade sedan hon blifvit spetälsk, lefver ännu hemma i Socknen, 42 år gammal, och er gårdbrukare, med god och stark helsa. Af dessa besynnerliga händelser, synes mig, man kunde antaga såsom möjligt: att spetälskan kan länge ha varit i kroppen hos denna hustru och blott angripit de inre delarne och derföre så mycket snarare smittat de under den tiden med henne aflade barn; men att det fjerde barnet, som föddes sedan sjukdomen utbredt sig öfver hela kroppens yta, är aldeles sundt och friskt; detta är, likasom mycket annat med denna sjukdomens tecken och framsteg, för mig aldeles obegripligt.

Frisk och rask, som denne nyssnämnde man, fins där en i Hospitalet, 63 år gammal, också från Mangers Socken, se fig. a. Född af en spetälsk mor, blef han, såsom misstänkt sjuk, i sitt nionde år inbragt i Inrättningen, och har måst framlefva sina dagar där, oaktad man icke kan upptäcka minsta tecken till spetälska på hans hela kropp, då han deremot njuter den bästa helsa och har särdeles goda kroppskrafter. Med desse och flere facta bevises tillräckligen, att spetälskan icke alltid smittar ifrån föräldrarne på barnen igenom fortplantningen, ehuru det synes böra vara en naturlig följd.

Igenom denne mannens långa vistande i Hospitalet, bevises tillika att sjukdomen icke är smittande genom dagligt umgänge; ty denne person har legat i en liten trång sängkammare med högst spetälske menniskor, ätit och druckit ur samma kärl som de, och alltid lefvat i nära sällskapligt förbindelse med den öfriga mängden af sjuka. Mannen, som ses figuren b., hvilken för misstanka om spetälska blef inbragt i sitt 18 år, har likaså lefvat med de sjuka i daglig och nära förbindelse, utan farliga följder för helsan. Denne man har icke hafr spetälska föräldrar, likväl var han mycket skabbig vid inkomsten, hvilket utslag ännu hvarje år vid löfsprickningen yttrar sig på hans kropp.En ung gosse blef såsom krympling intagen i Sjukstugan, och låg några år i samma kammare med en groft spetälsk uttan minsta skada; han blef omsider utsläppt ur Hospitalet, och är aldeles frisk. Likasom desse, fastän icke dagligen, ha många menniskor ifrån landet, vid deras besök hos de sjuka i Hospitalet, ätit med dem ur samma kärl, sofvit i deras sängar, strax efter sedan desse voro uppståndne och sängen ännu varit varm, utan minsta skadlig följd för deras helsa. På samma sätt ser jag också hvar söndag vid Gudstjensten, att många af Stadens arbetsfolk tränga sig upp i de spetälskas bänkar, och i stärk sommarhetta packa sig tätt tillsamman äfven med de mest sjuka af dem, utan minsta fruktan och fara. På sjukvakterskorna i Hospitalet har icke heller sjukdomen någonsin smittat, så vidt mig är bekant. Dessa 3 qvinnor bädda de sjukes sängar, sköta ibland deras sår, måste ofta lyfta och vända dem, vara med när de bäras på likbänken, och i varje sjukdomstillfälle gå dem tilhanda, samt tvätta deras af bölder och sår högst orena linne. Likväl blifva de af dette mycket besvärliga arbetet svaga och utslitne före ålderdomen, och få derföre gerna efter 8 eller 9 års trogen tjenstetid, när de det önska, och icke längre orka tjena, sitt fria uppehälle i Hospitalet, under samma villkor som Inrättningens öfrige sjuke medlemmar.

Om upprinnelsen till denna förskräckliga sjukdom hos dem, som icke äro födde af spetälske föräldrar, har man således ingen pålitlig visshet, likasom man icke heller med tillfredsställelse kan utgrunda orsakerna dertill.

Sjukdomens begynnelse har, efter de spetälskes berättelser, varit ganska olika vid de första känbara yttringarne i deras kroppar. Några hafva märkt en rysning och kyla i kroppen, lik den, som plägar förebåda en hetsig feber, och snart derpå begynte blå och r¨da blemmor att slå ut på kroppen, hvilka likasom dagligen förökades. Några hafva känt en viss matthet, dufvenhet och böjelse för sömn, havrefter sjukdomens elaka tecken begynt bliva märkbara. Andra hafva känt en stark stickning och klåda på åtskilliga delar af kroppen, och strax derpå hafva små knölar satt sig på dessa lidande delar, hvilka knölar hastigt och anseligen tiltagit i storlek. En man, hvars fläste fingrar äro förtärde, se fig. K., kände, da han var 28 år gammal, första anfallet i venstra tummen likasom et nålstygn, och småningom blef han lam i händer og fötter, hvilket yttrar sig i hans matta och släpande gång; annars har han, utom de röda ögonen, intet spetälsk utslag i ansiktet och blott litet på händerna. Flickan, se fig.N., kände likaså rifning och stickning i hälarne, hvarefter satte sig knölar och sår; af brist på vederbörlig skötsel fördjupade sig desse och hadde frätit så intill leden, att den nedersta delen av foten hänger fast blott vid nogra få senor och trådar; utan ständig tvättning med spiritus och ihållande bruk af lindrande salvor, skulle kallbrand sätte sig i såret, både på fötter och fingrar. För övrigt är denna högst lidande flicka, likasom hela det usle sällskapet af spetälska, utmärkt tålig i sina svära plagor.

Flere af desse olyckliga hafva, vid sjukdomens första anfall, känt dylik stickning och klåda i fötterna, hvarefter små knölar snart visat sig, hvilka vanligen förökat och förstorat sig. Ibland dem, hos hvilka spetälskens första tecken yttrade sig med dessa små violetröda knölar, synes en man, fig. A. Denne, annars raske karl, var såsom utmärkt käck soldat med i fälttåget 1808, och synes övfer venstra ögonbrynet på honom en hård knöl, som är märke efter en förflugen kula i affairen vid Jerpset. Först efter sin hemkomst från fälttåget, kände han sjukdomens utbrott med några små knölar på fötterna, hvilke öfvergingo till sår; dylika knölar visade sig någon tid derefter i ansigtet, beledsgade med skorbutiska tillfälligheter; annars är han nu i Hospitalet en likeså stark, som flitig och arbetsam karl.

Några manspersoner känna sjukdomens början med en särdeles stor svullnad i manslemmen, hvarvid testiklarne också svullna, och det blir tillika svårt för den sjuka att kasta sitt vatten; stundom tilltaga dessa plågsamma känslor med spetälskan. På detta sätt utstod en spetälsk man stora plågor derigenom, att små sår satte sig i uringången, och han icke utan svår pina kunde kasta sitt vatten, till dess omsider den välgörande döden lyftade honom öfver sitt elände. Af de åtskilliga underrättelser, någon af Hospitalshjonen meddelat mig, finnes också, at sjukdomen stundom yttrar sig hos fruntimer vid första utbrottet af månadsreningen som skall vara händelsen med flickan, se fig. U. Sjukdomen skall också begynna hos några vid öfvergången från flicka till hustru. Med en hustru, som inkom i 1804, var det så. Hos denna hustru, hvars ansigte vid intagandet var skrumpet och svullet, likt gossens, fig. C., satte sig en liten knöl vid näsen, hvilken växte mycket fort och utbredde sig slutligen öfver halfva ansigtet, så att den tilslöt ögat och betäckte nästan hela munnen; den kändes svampaktig och inneslöt en massa ruttet blod, som ändreligen igenom flere öppningar utflöt, hvarefter den olyckliga mycket hastigt afled. Hos åtskilliga hustrur hafva sjukdomens första tecken visat sig vid första fruktsamhetstillståndet och sedan tilltagit under påföljande lika omständigheter; se fig. P.

De som hafva sysselsatt sig med att undersöka och efterforska orsakerna till desse usle menniskors sjukdom, hafva, som förut är anmärkt, velat finna dem i lefnadssättet eller klimatet; särdeles vid hafskanten, hvarest dessutom Bondens boning befinnes mycket osnygg. Men skulle sjukdomens upphof grundas deruti, så förekommer det mig ganska besynnerligt, att den blott angriper en och annan ibland flere medlemmar af samma familj, som lefva i samma trakt, drifva samma näring og bruk i kameratskap, utstå lika mödor, äro lika utsatte för väderlekens inflytelse, bo och sofva tillsamman under ett tak, ja ofta i en och samma säng, njuta samma slags mat och dryck vid ett bord, och ibland hvilka man icke kan tänka sig, hos någon af dem, den minsta afvikelse ifrån det en gång allmänneligen bestämda lefnadssättet; med mindre man kan och vill antaga, att i någras kroppar kunde ligga ett doldt frö eller mottagelseämne för sjukdomen, som på olika tider utvecklar sig under njutningen af en viss slags mat, eller genom luftens inflytelse vid väderlekens hastiga förändring, och vid återtaget bruk af våta kläder, då utdunstningen förhindras igenom svetthålens tillstoppande.

Man har till och med hvarje år flere bevis på, att ibland hornboskapen likaledes finnas åtskillige spetälske kreatur. Desse äro knöliga under huden och ha blå bölder på kroppen, likasom på lefren och lungan; sådane skola finnas i synnerhet i Wosse Socken och trakten deromkring. Till denna sjukdom hos djuret vet man icke heller att säkert uppgifva orsakerna, ty ville man söka dem i väderleken eller betet, så borde ju hela hjordar, som beta på samma mark, vara besmittade, och icke blott ett och annat kreatur ibland dem.

Det är sannolikt, att Bönderna lätt kunna ådraga sig sjukdomar igenom den hastiga omväxling af hetta och köld, som de icke sällan äro underkastade vid deras tunga och besvärliga arbeten; och att spetälskan för det mästa grundar sig på förkylningar, är väl icke ett orimeligt påstående. En man af de sjuke, se figuren E, försäkrar, at han efter ett hårdt arbete på sjön, hvarvid han var komman i stark svettning och blef hastigt kall, kände en rysning, hvarpå följde en stark svullnad öfver hela kroppen, och hvarefter spetälska knölar snart begynte visa sig. Den unge karlen, som ses figuren H, har såsom vallhjon utstått mycket ondt, med bara fötter och usla kläder, ofta med desse igenomvåta, stundom i frost och slask, framsläpat et eländigt liv, hvilket han angifver som orsak till spetälskan, hvilken begynte med lamhet i lemmarne, skabbaktige sår och de hos honom nu synlige små knölar. Kan hända, att månge af bönderne med begärlighet dricka kallt vatten under det de äro i stark svett, att de fter mattande arbeten gå i våta kläder, eller till och med lägga sig uti dem att sofva; kan också hända, att de vid sina ut-arbeten om våren inanda osunda dunster ur jorden, i synnerhet om de lägga sig på den att hvila. Detta sidsta har en nu afliden spetälsk man angifvit såsom trolig orsak till sin sjukdom, då hans kropp, efter ett sådant liggande på marken, blef svullen och mycket hård och spetälska knölar utslogo på bröstet. Kanske utdunstningen hos några hindras af brist på renlighet; kanske, att fiskmat fortäres, som icke är väl saltad och tillika mycket varm, i synnerhet fiskens lefver och sillens fett, som bönderna på några ställen så gärna äta och doppa. Detta är dock blott gissningar, ehuru de till en del synas rimelige; men för mig blir det altid oförklarligt, att ibland så många menniskor af ett och samma lefnadssätt, blott vissa individer bli spetälske, och desse äro stundom de mäst ordentlige ibland sitt folk.

Vid de sjukes intagende på Hospitalet har jag också anmärkt, att antalet på de spetälska ifrån åtskillige trakter är mycket olika, och att några Sockener inskicka mycket flere, än andra. Sålunda ha, under min embetstid, de fleste inkomne varit ifrån Mangers, Lindås, Askevolds, Kinds, Davigens, Sellöes, Sogndals, Legangers och Leirdals Socknar; ifrån Hardanger kommer deremot sällan någon spetälsk, icke heller har någon under min embetstid inkommit från Sunds och Aschöens Socknar, hvarest likväl de så kallade fiskbönder bo, hvilka isynnerhet vid vårfisket lida och tåla mycket ondt och äro underkastade många obehagligheter af den stränga luften, i osnygga kojor, men våta smutsiga kläder, ofta tätt sammanpackade under ett tak vid de fiskrika kusterna, i synnerhet på den tiden som vårsillen och torsken fångas.

Af de 66 spetälske, som nu för tiden befinnas i Hospitalets sjukstuga, äro ifrån Mangers Socken 1 mansperson och 3 fruntimmer, från Lindås Socken 2 m. 1 fr., från Hammers S:n 4 m. 3 fr., från Askevold 2 m. 2 fr., från Indreholmedal 1 fr., från Förde 3 fr., från Kind 2 fr., från Sellö 1 m., från Sogndal 6 m., från Leganger 2 m. 1 fr., från Eivindvig 1 fr., från Leirdal 2 fr., från Lyster 1 fr., från Jölster 2 fr., från Wose 1 m., från Wigör 1 m., från Storöen 2 m., från Tysnäs 1 m., 3 fr., från Ous 1 m., från Fanö 1 fr., från Hang 1 m. 10 fr., hvaraf 3 hafva varit Sjukvakterskor och äro icke spetälske, från Bergens stad 2 m. 3 fr. Fyra af de ifrån staden anförde spetälske ha likväl en längre tid vistats på landet; den manspersonen, som synes aftecknad figuren I, har varit uppfödd 11 år på landet, lika så flickan, figuren U, i 14 år; deremot har flickan, hvars afteckning finnes figuren X, altid varit i Staden.Hon är et oägta barn, aflad, som det sägas med en fransk sjöman, och uppfostrad af fattiga fosterföräldrar här i staden; antager man också, att faderen till detta barnet kunde hafva varit venerisk, så kan man likeväl ej påstå, att hans sjukdom varit fröet till hennes spetälska. Genom Fattigcommissionens föranstaltande blef denna flicka antagen, att njuta kost hos stadens folk, me för 5 år sedan, då spetälskans kännetecken visade sig i ansigtet och på fötterna, blef hon inbragt i Hospitalet, hvarest hon, likasom de öfrige sjuke, suckar under dagliga plågor.

Plågorne, som hos desse eländige menniskor äro betydelige, befinnas likväl icke vara i lika hög grad hos alla, i ett och samma sjukdomstillfälle. De mäst fullblodige hafva största lidandet medelst blodets spänning och de orena vätskornas förökelse; slemet i bröstet och luftröret samlar sig också hos dem i största massa, och förorsakar icke sällan en grym qväfning och förfärlig hosta. Detta erfares isynnerhet hos de 2:ne flickorna, figuerena Q og Z, då man, under den spänning, som den förfärliga hostan förorsakar dem, ofta måste frukta en hatigt dödande qväfning. De, som ha större och mindre sår på fötterna och de öfriga delarne af kroppen, känna en nästen odrägelig klåda och stickning i de lidande delarne; men der finnas också andra, på hvilkas fötter intet annat än blå och röda fläckar här och der kunna synas, och desse ha likväl inuti benen de pinsammaste känslor; ibland desse är den person, hvars bild ses figuren K. Hos fruntimren äro sjukdomens yttringar svårast vid de vanliga månadstiderna, förmedelst en våldsam tryckning och klämning under bröstet. Vid väderlekens ombyten hafva de sjuke likaledes obehagliga påminnelser, och pläga deras sår särdeles om våren starkt bryta ut och föröka sig.

Desse olyckliga mennsikors sjukdom har man betraktat såsom obotlig, hvilket hela Inrättningen med deras intagende på Hospitalet synes at bevisa, emedan där hvarken är föanstaltadt om Läkare ller läkemedel för dem. Ännu påminnar jag mig derföre med rysning, att i mitt första embets år dogo der några af djupa sår på fötterna, havruti kom röta, af brist på nödvändig skötsel och läkerhjelp; likaså dog en ung gosse under stora plågor af röta i aflelsedelarne. Då jag underrättade Dokt. Monrad om detta de spetälskas bedröfliga tillstånd, gjordes åtskillige försök till deras räddning igenom tjenliga medels ordinerande och fria lefvering. Således gjordes allvarsamma försök med en flicka, som hade blott en spetälsk böld på hakan och kände en pinsam stickning i venstre knäet, som var mycket svullet; för henne blefvo, efter min beskrifning om sjukdomens gång, många och till en del kostbara läkemedel ordinerade af Doktorn, men det onda förvärrade sig likväl dagligen, och likasom vann styrka emot de använde läkemedlen; flera bölder slogo väl icke ut på henne, men de invertes plågorna tilltogo betydeligen, hvarefter hon dog likasom i raseri. Dylik försök gjordes, på min anmodan, med flere af dette olyckliga sällskap, men allt utan önskad nytta. Sednare framstod Madam Lucia Pytter i Sandviken vid Bergen och yttrade år 1804 offentligen i de Bergenske Adresse Contoirs Efterretninger N:o 13 sin förmodan om de spetälskes fullkomliga botande, som hon sjelf villa göra försök med. På hennes föreställning derom, blefvo 2:ne spetälske flickor till henne utlemnade, på hvilka hon skall hafva användt all möjlig flit, förenad med god tillsyn och skötsel. Hvad Madam Pytter då brukade för dessa sjuka är mig obekant, men efter några veckor kommo de bägge tillbake, lika eländiga som förut, och dogo året derpå med många plågor och sårnader.

Då således användandet af läkemedel hittils varit fruktlöst till de spetälskas botande, har man igenom tjenliga lindringsmedel sökt att mildra dessa lidande menniskors svåra tillstand, och tydeligen underlättat deras bördor. Igenom ädla mennsikors välgörenhet anskaffas nu för Hospitalets medlemmar fria medicamenter, som köpas på Stadens 2:ne Apothek för de af mig hvar vecka insamlade frivilliga gåfvor. Dess lindringsmedel bestå i salvor, oljor, safter, kryddor och plåster. Således tillagas en salva af sjukvakterskorna, som innehäller 8 lod tjock teprentin, 2 lod beck plåster, 2 lod stött galmejesten, 2 lod linolja, hvilket sammankokt och smordt på mjukt sugpappaer lägges på såren. Denna nyssnämnda portion köpes nästan dagligen på Svane Apotheket, och påstå de sjuka, att de uten denna salva, som renar och uppmjukar såren, icke kunna bärga sig för plågor, om de frätande såren skulle blifva hårda, skarpa och strammande i kanterna, som utan denna salva säkerligen skulle ske. Hvar fjerde Vecka utdelas i Hospitalet kamper.spiritus att aftvätta såren med. Iglar äro anskaffade, hvilka af några Hospitalets medlemmar skötas och användas på de sjuka, när nödigt finnes; tillika brukas koppning och åderlåtning, hvaraf de spetälske befinna sig mycket väl. F¨¨orutan ofvannämnde medel, brukas också af dessa sjuke följande medikamenter, häntade från Løve Apotheket: Kamfer-olja, Enbärs-olja, Pirkum-olja, Terpentin-olja, vanliga Moderdroppar, Kamperdroppar, Spiritus paralyticus, Universal-balsam, Basilicsalva, Blyhvittsalva, tjock Terpentin, Svafvelblomma, bränd Alun, Lakrits, åtskilliga Mixturer, Bröstsafter och Kryddtheer.

Med tillhjelp af desse lindringsmedel kunna nu de fleste spetälske företaga sig åtskilligt handarbete, hvartill de annars, i deres ömkeliga författning vore aldeles oskicklige, emedan sjukdomen efter hand skulle fortära deras kraft och på det grufligaste pina och plåga dem. I förhållande till deras krafter, äro de spetälske ett arbetsamt folk; fruntimren spinna lin, blånor, hampa och ull, sy, sticka och väfva yllna band; manfolken göra sjöstöflor och bondskor, svafvelstickor, skopliggar, kar och byttor, förfärdiga de till åkerbruket nödvändiga redskaper samt binda fiske- och sill-nät.

Deres lefnadssätt är öfverensstämmande med det, hvarvid de i hemorten blifvit vana: fisk och bröd, gröt och mjölk är deras dagliga spis, och med den äro de ganska väl tillfreds, då de få så mycket de behöfva. Igenom de åtskilliga gåfvor, som Bönder inlemma, få de stundom litet färskt kött och smör till vederqvickelse; men njutningen af färsk sill är dem mycket skadlig, ock likväl var det den, jemte få brödsmulor och ibland litet gammal fisk, de spetälskas enda närings- och räddnins-medel, under krigets och bristens nu försvunne dagar. Jag kan icke förbigå, att här anmärka det särdeles understöd, jag den tiden emottog för detta lidande sällskap ifrån medlidande menniskovänner, hvarigenom de i synnerhet åren 1813 och 14 blefvo räddade från hotande nöd, ja från sjelfva hungren; ty utom 21 tunnor korn och rågmjöl och 16 tonnor potates, emottog jag dessa 2:ne år 9,650 R:dr af Sjöfarande, Borgare och Bönder till utdelning ibland de spetälske, hvilka pengar användes dels till läkemedel och dels till matvaror. Både för och efter den tiden har välgörenheten kraftigt verkat till dessa sjukes förmon, och mottager jag således ännu hvar vecka betydliga gåfvor till deras underhåll och vederqvickelse; igenom desse gåfvor har jag blifvit iståndsatt, at förskaffa dem icke allenast förenämde medikamenter och några lifsmedel, utan också förfriskningar af té, socker, öl och andra syrliga och söta läskedrycker, ja, stundom vin till vederqveckelse för de mäst sjuke; likaså får jag äfven ibland charpi och linne till deras många sår, hvaraf de också hafva stort behof.

Då hvarje medlem i S.t Jörgens Hospital för närvarande njuter af Inrättningen blott 32 Riksbanks-Skilling namnevärdie i veckan till kostpengar, skulle de, utan detta välgörande och kraftiga understöd, komma till att sakna det aldranödvändigaste för lifvets upphälle. Utan att vidröra Hospitalets ekonomiske författning, som icke hörer till min plan, må jag dock anmärka, att nyssnämnde veckopenning synes vara aldeles otillräcklig för de spetälske, och finner jag derföre desse uslingars dagliga önskan om ett betydligare understöd, högst billig.

De brister, som man lätt blifver varse vid denna Inrättningen, äro; I:o Rummenes beskaffenhet; dessa äro för små och trånga. I en lång men smal byggning äro 40 kamrar, 20 i öfre och 20 i nedre våningen, i hvar af dessa kamrar 2:ne inbygda sänger, hvaruti 2:ne menniskor sofva; annars är rummet knappt så stort, att 2 menniskor där kunna vända sig tillika. Igenom utdunstningen från de sjuka, är luften i dessa trånge rom högst osund, som jag ofte till vämjelse erfarit, då jag blifvit kallad till förrättningar, eller vid mina besök i Stiftelsen nalkats den sängliggande spetälske, i synnerhet på morgonstunderna. Dette är äfven tillfället med husets större rum eller sal, hvaruti alla sjuka tillsammans upphålla sig vid deras dageliga arbeten. De äro där för många samlade på ett ställe, så att dunstkretsen snart blir besmittad af de många stinkande andedrägter, och maten likasom förgiftas, hvilken i dette rum af alla förtäres, och om vintren sättes på kakelugnen före måltiden.

2. De sakna en ordentlig Läkare och äro likasom öfverlemnade åt sig sjelfva, äfven som de icke heller hafva af Stiftelsen minsta hjelp till medikamenter; på den ansökning jag derom ingaf för några år sedan, erhölt jag intet svar; förmodeligen kan Inrättningens kassa icke åstadkomma de dermed förbundne omkostnader.

3. De hafva ingen ordentlig tilsyn; ty 2:ne sjukvakterskor, som skola bädda deres sänger, och tvätta deres orena kläder, och dessutom hålla rummen rena, ha blott liten tid öfrig, att ömsa på deras sår och sköta dem i deras elände, i synnerhet då de äro sängliggande, och icke sällan finnas där många sådana.

4. Stiftelsen består dem för litet till lifsupphålle, ty om icke godt folk ifrån Staden och landet samt ibland Sjöfarande, framräckte de många årliga gåfvorna, skulle i synnerhet de som icke kunna arbeta, omkomma af brist på det nödvändiga.

Om derföre Hospitalet icke härefter skall blifva, hvad den hittils synes hafva varit: ett slags begrafningsplats för lefvande; så måste dess inrättning påtagligen förbättras. Rymligare och luftigare boningar måsta anskaffas. Båda könen borde bo särskildt ifrån hvarannan, hvarigenom också en olägenhet kunde förekommas, som så lätt kan befaras vid den, under sjukdomens åtskilliga perioder sig stundom yttrande, häftiga könsdrift, och hvarpå man haft bevis. De samma rummen borde icke nyttjas, att både äta och sofva uti; likasom det vore önskligt, att man hade en mera bestämd ordning och tillsyn vid de sjukas matlagning; de borde då icke äta hvad dem behagade, utan hvad som under sjukdomens olika grader vore dem tjenligt. Det borde vid detta, så väl som vid Sjukhuset, tillsättas en Läkare, och af Inrättningens kassa bestås nödiga läkemedel, så väl som linne till deras sår, samt dessusom lifvets tillräckliga upphälle.

Utan dessa milda välgörande anstalter, öfverlemnas ju den spetälske vid intagandet i Hospitalet, åt ett bedröfligt öde. Beröfvad sina förra umgängesvännar, utryckt ifrån sin familjekrets och sina landliga sysslor, införes han med sitt sjukapass til Staden, för att se sig sjelf i en förfärande spegel, och för att i sällskap med flere lidande, kämpa med brist, plågor och nedslagenhet.Hans längtan stiger naturligtvis med hans lidande, och blir så mycket känbarare, som sjukdomen framdeles starkare uppväcker saknaden af sällskapliga umgänget. Många besök kan han icke lofva sig, och om han än tåles på gatan af några, så gifves det andra, som finna hans åsyn anstötlig och motbjudande; och skall han nu dertill vara hjelplös, så är hans olycka fullkomnad. Men jag tror, att man sörjde allrabäst för dessa ömkansvärde menniskor, om man före deras intagande i Hospitalet allvarsamt tänkte på deras ställning, om man i synnerhet skänkte dem en deltagande uppmärksamhet vid sjukdomens början. När de af mig förut uppräknade kännetecken voro närvarande, när rysning och feberkyla märktes, när den med stickning och klåda förebundne svullnad i lemmar och leder yppade sig, och de förnummo tröghet, lamhet och matthet i kroppen; om man då med kraft mötte sjukdomen i dess början och utbrott, tror jag, att det större, annars så snart om sig gripande onda, skulle kunne hämmas, och den olyckliga räddas ifrån sin förestående nöd.

Efter min tanke borde derföre genom allmän kungörelse hvar och en, som kände sådana skakningar och oordningar i sin kropp, tillrådas, ja, kanske befallas, att strax gifva det tillkänna för öfverheten (Kronobetjeningen) eller Presten, om ingen Läkare finnes i granskapet, hvarefter den sjuke, så snart som möjligt, borde sändas till Staden, för att tages i kur, då sjukdomen i tid bäst kunde underkufvas, ja, möjligen utrotas. Likaledes borde man i tid företaga ett slags reningskur med barn, som äro födde af spetälske föräldrar. Med Läkarens bästa vilja, insigt och flit, är det nu omójligt att bota den lefvande döde, då pasienten först, efter flere års sjukdom, antigen högst spetälsk införes i Hospitalet, likasom det vore blott för att låta honom dö och begrafvas i Staden, eller han, såsomt mera förmögen, gömmes på landet, hvarest slägtningar och vänner med bedröfvelse vänta på hans döds och begrafningsdag, fastän för övrigt bekymrade om hans botande. Således är den obotlige spetälska alltid olycklig, både under bättre og sämre villkor, de bästa af menniskans friheter och rättigheter måsta han afsäga sig; glädjen flyr honom, så som sjelfva livet, och blott dödens vissa annalkande kan trösta och tillfredsställa honom.

Den tänkande menniskovännen, som, innerligen rörd, skådar denna sin eländiga broder, skall säkerligen, då han, vid en förnuftig jemförelse, finner sig lycklig, påminna sig sin skyldighet, att efter råd och lägenhet utsträcka mot honom en hjelpsam lindrande hand. Igenom afgifvandet af denna beskrifning öfver detta, mig bekanta sällskap af lidande menniskor, har jag sökt att uppfylla en pligt, som jag fann grundad i min embetsförvaltning ibland dem. Jag har velat göra flere bekante med den sperälskas ställning, än de, som omgås med honom; i synnerhet har min afsigt varit, att göra dem uppmärksamme på desse uslingars behof, hvilka, igenom sin upphöjda ställning i borgerliga samfundet, kunna och vilja verka till de spetälskas hjelp och räddning, äfvensom dem, hvilka, igenom insigt och talanger torde vara i stånd att rädda i synnerhet den blifvande slägtet ifrån denna sjukdoms grymma ödeläggelser. Jag har ofta med glädje erfarit, att mitt tal vid offentliga tillfällen väckt verksamt deltagande för detta sällskaps af olyckliga; tordes jag lofva mig samma framgång af denna lilla skrift, så skulle det alltid glädja mig, att hafvs upfyldt en kär pligt, och dervid tillike bagagnat mig af en ädel mans välmenta vink.

Del dette med andre: